SPRING DING DING

Josåatt.
Det är igång nu. Renoveringen av torpet. När ljuset återvänder och värmen kryper fram ur södra halvklotet där det legat i träda, då skulle jag, hade jag dyrt och heligt lovat mej själv, börja jobba på torpet.

 
Och det har jag gjort. Inte ensam visserligen, yngsta dottern har varit behjälplig som murbräcka och alltiallo i lofttakets svårare hörn, men vi är på god väg. 

Rätt klädd för uppgiften: handskar, hjälm och munskydd och rejäla kängor.

 Och som det brukar bli, en gädda kommer sällan ensam. Så fort man börjar riva i nåt blottar det något annat, som man därmed oxå måste ta tag i. Med båda händerna. Tills det gör ont. Eller svider och börjar blöda. Detta något visade sej vara en helt oisolerad yttervägg slash snedtaksvägg, där loftet byggts. 



 Det var en massa plats mellan efterkonstruerade nyuppsatta väggar på gammalt bjälklag, och torpets ursprungskonstruktion. Detta måste nu fyllas med något, och yngsta dottern är den med kroppsbyggnaden som krävs för att verka i mindre hålrum.

Där ska isoleringen in, till varje pris. Jag klan bara föreställa mej hur kallt det blir på vintern annars. Hon blir ersatt efter förtjänst såklart.
Men.
Jag tänker inte utgjuta mej över detta renoveringsprojekt på denna blogg. Jag har bestämt mej, efter mycken tankemöda, att öppna en byggblogg, enkom ägnad åt detta byggande och renoverande.Vad den ska heta? Ingen aning. Tips välkomnas.
Under tiden; betrakta och begrunda Brogården 120.
Fortsättning följer, som man brukar säja.

En liten bit av himlen. När fuktskadade spånskivor tagits bort kunde man se himlen i skarven mellan gamla brädor och murstocken.