THE GLASS IS EITHER FULL OR EMPTY

" En vanlig frågeställning illustrerar Optimism vs. Pessimism via frågan, betraktar man ett vattenglas, som till hälften är fyllt, som halvfullt eller halvtomt? Sedvanlig visdom förmodar att optimister svarar 'Halvfullt', och pessimister 'halvtomt' (förutsättande att fullt betraktas som bra, och tomt betraktas som dåligt). " Wikipedia

I am glad that SOMEONE is agreeing with me!
 
Jag har alltid haft problem med föreställningen om det halvtomma eller det halvfulla glaset. Detta började redan i späd ålder; jag kunde inte se vad det var för skillnad och varför man gjorde ett så stort väsen av detta. Jag kom till den slutsatsen att det måste vara något fel på mej; jag såg aldrig glaset som vare sej halvtomt eller halvfullt, jag förstod inte frågeställningen helt enkelt. 
Nu när jag har insett att det är så det ligger till, att detta synsätt som halvfullt eller halvtomt aldrig kunde få fäste i mej, har allt blivit så mycket enklare. Det var väl tusan också att jag var tvungen att leva över ett halvt sekel innan jag lät mej själv begripa detta, men gjort är gjort.
För det var faktiskt bara häromdan som det slog mej: Glaset är antingen fullt eller tomt. Det är DÄRFÖR  konceptet med det halvfulla glaset aldrig gått hem hos mej. Eller det halvtomma, for that matter.
Nej, i min lilla värld är glaset antingen fullt eller tomt.
Är det fullt så - bra.
Är det tomt så - bara att fylla på.
Båda glasen erbjuder möjligheter. Det fulla glaset inbjuder till att låta sej väl smaka. Det tomma glaset är ny obruten mark, att fylla med vad hjärtat lyster.
Inget av glasen erbjuder något problem, båda inbjuder till möjligheter, och är glaset redan fullt går det alldeles utmärkt att hälla ut innehållet och fylla på med nåt annat, nåt nytt.
Och det tomma glaset ska vi inte ens tala om. Så mycket möjligheter som ryms däri!
Men det halva glaset? Ska det bara stå där och åbäka sej och vara till för att Schopenhauer tänkt till där i sin ensamhet?
I don´t think so!
Det är väl  så att för mej finns inga halva glas. Det är antingen eller. Inte både och.
Jag ser tillvaron som det fulla glaset: till brädden full av möjligheter, eller som det tomma glaset: Vad ska vi göra nu då? Vad ska vi hitta på för spännande saker?
Glad och lättad - jo faktiskt - över att ha kommit detta på spåren (varför jag inte funnit mej tillrätta med detta så vanliga mänskliga betraktelsesätt) kan jag nu släppa taget om min egen känsla av otillräcklighet, över att inte "känna mej hemma" bland mina likar,och gå vidare; glad och nöjd över att ha funnit min egen uttolkning av ett slitet och vedertaget begrepp.
Nej, kära systrar och bröder.
Mitt glas är alltid redo. Att tömmas eller fyllas, vad som passar för stunden.
Men det är mitt glas.

Inga kommentarer: