MY NEW DIGS

Så var man på plats då....

i det beryktade Länsmansgården i Göteborg, tyvärr mest känt för diverse våldsdåd det senaste året.
I den klara söndagssolen gick jag ut på en rejäl promenad i Svarte Mosse,det fritids- och naturområde som gränsar till dessa blattekvarter. Jättefint var det. Inte mycket folk alls och trevliga lagom prövande gångstigar. Annars är jag rejält förtjust i min nya lägenhet som ligger på nedre botten med uteplats och allt. Katten har väl haft lite si och så med övergången till dessa lite vildare kvarter, och det lilla skogsområdet som gränsar till området Karlaplatsen är mer bestrött med cykelvrak och diverse bohag än vad han varit van vid i det stillsamma Härlanda/Bagaregården.
Naturligtvis blev jag förkyld när allt var över och flyttgubbarna lyft den sista kartongen. Så jag gör mitt bästa för att bringa kaos i röran och staplar flyttlådor lite överallt.
Det är lite som Moment 22: för att kunna tömma något måste man först flytta en massa annat, och sen flytta tillbaka det till samma plats...
Inget jag jublar över direkt.
Snart är det min födelsedag - igen - och jag fyller en herrans massa år. Jag tänker inte get my panties up in a twist over that, utan inriktar mej i första hand på att kanske kanske kanske ,om jag orkar, ha mostrarna här på kaffe och kaka på fredag. Men bara kanske. Avslutar med en egen parafras på den berömda bilden med barnen som hand i hand går in i en skog: quo vadis ?
Vart leder denna tunnel som jag hittade ute i skogen? Verkar som gjord för mord och våldtäkter ,eller hur?
Men jag föredrar att tänka positivt; jag ser den som porten till något okänt, något spännande...


Ha det.