" WATCHING THE WHEELS...."


Makin´ money
doin´ nothin´

Satt vid Säveån härom veckan och tjänade en massa pengar.
Det var väldigt behagligt .
Hur tjänar man då dessa pengar utan att göra nåt?
Jo,man säljer sin lägenhet, i mitt fall med vinst. I det här landet är det dyrt att köpa, äga eller sälja sin bostad, så skatter och avgifter kräver en betydande del av kakan. Men även sen kakan blivit sålunda decimerad har jag en rejäl vinst. Lättaste pengar jag tjänat någonsin. Och folk som säjer att jag inte GÖR något med mitt liv!
Anyway, det innebär följdriktigt , att jag nu måste ha nån annanstans att bo.
Var då?
Jo,jag sitter i den guldiga sitsen att jag har lite att välja på: Dels har jag fått en hyresrätt (visserligen ute på Hisingen men ändå) och så har jag ett litet (nåja 120 m2) hus på G ute i skogen. Dom som säljer det huset vill oxå tjäna pengar, men det kommer dom inte att göra, åtminstone inte som jag gjorde, även om jag bättrar på det bud till dom som jag redan gett.
På måndag har dom en sista visning av huset, sen får vi se.
Reaktionerna på detta hus har varit blandade i bekantskapskretsen; en del tycker huset är förfärligt, andra hurrar och står bakom mej.
Kanske det är ett ruckel, kanske det är ett guldägg förklätt till sten, vad vet jag, Det enda jag vet är att det känns bra. Trots alla fel och brister med det huset : ett nytt kök måste byggas, delar av taket läggas om, kanske en balkong behöver byggas om, hela huset är nergånget och fullt av halvdana lösningar och amatörmässigt arbete.Ändå känns det bra.
Mäklaren, som var väldigt ärlig, ryckte i halvmurkna brädor, pekade på bristfälliga yttertak och fuktskador inomhus. Han sa att de var ett "riskhus",något han inte tyckte om att sälja, för han ville inte skapa ett dåligt rykte om sej själv som en säljare av "drömkåkar" (tänk filmen med Björn Skifs från 80-talet..)
I vilket fall som helst - jag går därinne i detta nerslitna bygge och bara ser möjligheter. Jag ser hur vardagsummet i fil ser ut med ny färg, fondvägg och slipat golv.Jag ser hur mysigt köket blir efter att jag rivit ut allt i det. Jag ser hur trevligt badrummet kan bli, bara jag fått måla om allt och riva ut det mesta...Jag ser hur fina golv jag lägger in sedan jag rivit ut de hiskeliga heltäckningmattorna och återskänkt dem till 70-talets sämre designhälft!
Jag njuter i förväg av all den rymd, den plats och den utsikt - bara skog och längst bort vid horisonten Rångedala kyrka som en vit fläck i grönskan - jag kommer att få.
Är jag en drömmare, en orealistisk fåntratt?
Varför är jag en omhändertagare av sådant som blivit försummat?
Jag tog mej an min gröna SAAB 9000 till stor bedrövelse för min plånbok men nu har jag gett upp.Jag ska skicka den vidare ut i omvärlden. Den var som ett stort tomt hål; hur mycket pengar jag än pumpade in i den så dök det hela tiden upp NYA saker som måste fixas, nej nu räcker det. Jag har gjort en enorm (mja nästan, men ändå) förlust på den bilen, men nu tar jag mitt vett tillfånga och låter den försvinna ur mitt liv. Jag är inte HUR dum som helst, och min välvilja och mina samaritdrag har sina gränser. Den går här, nu. I morgon lägger jag ut bilen tillförsäljning, för nu räcker det.
Min goda vän Y förutspådde dystert, att det här huset skulle få likadana följder för min plånbok. Det var ett säkert sätt att bi av med mina pengar, trodde hon.
In the meantime I´m watching the wheels go round and round, och vid Säveäns strandkant överlåter jag med varm hand lösningen till universum, a great procurer indeed!


Inga kommentarer: