BLESS ME COZ I´M BLOND

Historiskt sett är detta en ödesdag: vi vaknar upp i ett land där ett parti med rötter i nazismen har tagit plats i riksdagen.
Grattis!
Så är det med den härliga demokratin, den gör inte skillnad på kreti och pleti, den är lika för alla. Vilket är en bra sak, på det hela taget. Jag menar,vi kan inte ha en demokrati med speciella regler för partier vi inte gillar, eller som tycker sånt som vi tycker är fel, det motverkar själva tanken med demokratin. Den är lika för alla, och egentligen borde vi vara tacksamma för denna chans att nu visa vilka vi ÄR i förhållande till företeelsen SverigeDemokraterna.
För egentligen är vi alla skyldiga; du och jag. Vi har berett plats för detta främlingsfientliga parti med sina konstiga värderingar så att det kan komma in riksdagen. Vi, inga andra.
Vi har legat på latsidan och inte förstått, att vår flathet och lathet inför en växande rörelse vars fundamnet vilar på ett mörkt kapitel av europeisk historia, bidragit till dess framgångar. Det går inte att bortse från. De etablerade partierna satt och pöste i sin egen självgoda middagslummer medan Sverigedomkraterna växte bland de som kände att de inte fannns någon plats för dem, någonstans. Så uppstod gänggrupperingarna i USA, bland unga män som kände att de saknade inflytande, makt eller röst att göra sej hörda eller spela någon roll. De slog underifrån tillbaka mot den makt som hade satt sej på dem och anklagat dem för att själva ha försatt sej i ett läge där de saknade värde; de la över ansvaret för deras problem på dem själva, utan att ta ansvar för att det var överheten som byggt landet, och ett system som marginaliserade och stötte ut.
I långa tider nu har socialdemokratin,och övriga politiska partier i Sverige suttit vända in mot sej själva, in mot sin egen puttriga "det-är-vi-som-är-makten" lägereld och avstått från att erkänna ,eller vidgå, det krafter som vuxit upp i det tomrum deras bortvändhet öppnade upp för. Partierna har skapat en skugga, ett vacuum, som måste fyllas, för så är lagen när det gäller öveblivet utrymme: när något är tomt drar det obönhörligen till sej något som fyller det. I glappet mellan de etablerade partiernas självnöjdhet,och det växande missnöjet bland människor, som kände att de inte blev lyssnade på, som inte kände igen sej i någon annan politisk agenda; där skapade de något eget, för så fungerar rörelser under tryck: de väljer en annan väg, bort ifrån det gamla. Det är inte nödvändigtvis att betrakta som en protest, mer som ett resultat av att man ansett sej hamna vid vägs ände, utan andra alternativ än att skapa en plattform åt sej själva, en egen grund, ett eget land.
För det är så det blir när grupper, som vill bli hörda, möts av hånfulla avspisanden vid tjänstehjonens dörr.
Detta är långt mer allvarligt än att en grupp arga unga män nu fått in sina politiska representanter i en demokratisk församling. Detta är en svidanda kovändning av människor som tidigare nöjt sej med att vara anhängare av de etablerade partierna. Detta är en markering, och historien visar oss att vi vore dumma om vi blundade för vad dessa - till synes - oförarliga unga män har på sin agenda.
I slutet av 30-talet fanns det i Tyskland en grogrund för de åsikter som senare skulle leda till att när Adolf Hitlers ord öppnade frustrationens fönster, så möttes han av en jämnad väg. Det fanns redan ett klimat av åsikter och strömmningar som, präglat av den upplevda nationalskymfen efter Versaillefreden, banade väg för honom.
Han mottogs av många som uttolkaren av ett behov på upprättelse som vilat inom den tyska nationen i åratal. Att han var ute efter att skapa upprättelse åt ett eget sårat jag på bekostnad av miljontals människoliv var det ingen som varken begrep eller insåg den gången, men det var vad som hände.
Vi kan bara hoppas att Jimmie Åkessons agenda är rent politiskt, för jag vet att han, och de åsikter han framför, talar för många ur det svenska folkdjupet. Jag vet, för hans ord viskar även i mina öron, bedrägligt, förföriskt och hade jag inte haft min bakgrund som kritikst granskande journalist, en högutbildad klassresenär som vet att tyckanden och kategoriska påståenden skapar mer problem än de löser, så vete fan.
Nej, jag menar inte att jag någonsin i detta livet någonsin skulle bli Sverigedemokrat, det är inte det, men som Jimmie Åkesson själv sa: De andra partierna har lånat delar av sin politik av oss.
Vilket i praktiken betyder tvärtom; han och hans kamrater i SD har sett de hål som uppstått i de andra politiska partiernas arbete, de glipor och schakt som uppstått när den "lilla människan" blir offer för ett system som tycks blint och okänsligt.
Han har sett dessa hålor,dessa gropar, och i detta tomrum har han sakta men säkert fyllt på med sina toner, som en främlingsfientlig "Råttfångaren i Hameln" , och lett iväg en ansenlig mängd av väljarkåren.
De andra partierna har bemött honom arrogant, nedlåtande och avspisande, just det beteende som säkrar hans stöd bland männsikor som upplever att ingen lyssnar på dem, ingen tar dem på allvar, och i moderaternas marginaliserade välfärdskoloss växer deras antal.Detta har de etbalerade partierna misslyckats med att ta på allvar, och det är denna skörd som nu landat i alla våras knän, just för att vi inte lyssnade, eller brydde oss.
En företrädare för motsvarande parti i Danmark varnar nu den blivande svenska regeringen för att inte ta Sverigedemokraterna på allvar, det skulle bara leda till att partiet fördubblat sina sympatier bland väljarna till nästa val.
Men så blir det med en politik som säjer : Åt dem som har skall varda givet.
Nej,jag är inte sur, eller bitter, jag är orolig, för med moderaternas framfart i svensk politik ser jag ingen ändring i sikte för den sortens politik som ger grogrund och jämnar vägen för Jimmie Åkesson och hans anhang, förlåt anhängare .
Vi har oss själva att skylla, och nu är det upp till oss att bevisa VILKA VI ÄR i förhållande till företeelsen Sverigedemokraterna, för jag lovar; fortsätter vi att minimera och utesluta dem så har vi inte en företeelse att ta ställning till nästa gång, då har vi ett fullfjädrat politiskt parti som kan sjunga sångerna på ett sätt som förför även den starkaste.
Det har hänt förut.
Det minns ni, eller hur.


" WATCHING THE WHEELS...."


Makin´ money
doin´ nothin´

Satt vid Säveån härom veckan och tjänade en massa pengar.
Det var väldigt behagligt .
Hur tjänar man då dessa pengar utan att göra nåt?
Jo,man säljer sin lägenhet, i mitt fall med vinst. I det här landet är det dyrt att köpa, äga eller sälja sin bostad, så skatter och avgifter kräver en betydande del av kakan. Men även sen kakan blivit sålunda decimerad har jag en rejäl vinst. Lättaste pengar jag tjänat någonsin. Och folk som säjer att jag inte GÖR något med mitt liv!
Anyway, det innebär följdriktigt , att jag nu måste ha nån annanstans att bo.
Var då?
Jo,jag sitter i den guldiga sitsen att jag har lite att välja på: Dels har jag fått en hyresrätt (visserligen ute på Hisingen men ändå) och så har jag ett litet (nåja 120 m2) hus på G ute i skogen. Dom som säljer det huset vill oxå tjäna pengar, men det kommer dom inte att göra, åtminstone inte som jag gjorde, även om jag bättrar på det bud till dom som jag redan gett.
På måndag har dom en sista visning av huset, sen får vi se.
Reaktionerna på detta hus har varit blandade i bekantskapskretsen; en del tycker huset är förfärligt, andra hurrar och står bakom mej.
Kanske det är ett ruckel, kanske det är ett guldägg förklätt till sten, vad vet jag, Det enda jag vet är att det känns bra. Trots alla fel och brister med det huset : ett nytt kök måste byggas, delar av taket läggas om, kanske en balkong behöver byggas om, hela huset är nergånget och fullt av halvdana lösningar och amatörmässigt arbete.Ändå känns det bra.
Mäklaren, som var väldigt ärlig, ryckte i halvmurkna brädor, pekade på bristfälliga yttertak och fuktskador inomhus. Han sa att de var ett "riskhus",något han inte tyckte om att sälja, för han ville inte skapa ett dåligt rykte om sej själv som en säljare av "drömkåkar" (tänk filmen med Björn Skifs från 80-talet..)
I vilket fall som helst - jag går därinne i detta nerslitna bygge och bara ser möjligheter. Jag ser hur vardagsummet i fil ser ut med ny färg, fondvägg och slipat golv.Jag ser hur mysigt köket blir efter att jag rivit ut allt i det. Jag ser hur trevligt badrummet kan bli, bara jag fått måla om allt och riva ut det mesta...Jag ser hur fina golv jag lägger in sedan jag rivit ut de hiskeliga heltäckningmattorna och återskänkt dem till 70-talets sämre designhälft!
Jag njuter i förväg av all den rymd, den plats och den utsikt - bara skog och längst bort vid horisonten Rångedala kyrka som en vit fläck i grönskan - jag kommer att få.
Är jag en drömmare, en orealistisk fåntratt?
Varför är jag en omhändertagare av sådant som blivit försummat?
Jag tog mej an min gröna SAAB 9000 till stor bedrövelse för min plånbok men nu har jag gett upp.Jag ska skicka den vidare ut i omvärlden. Den var som ett stort tomt hål; hur mycket pengar jag än pumpade in i den så dök det hela tiden upp NYA saker som måste fixas, nej nu räcker det. Jag har gjort en enorm (mja nästan, men ändå) förlust på den bilen, men nu tar jag mitt vett tillfånga och låter den försvinna ur mitt liv. Jag är inte HUR dum som helst, och min välvilja och mina samaritdrag har sina gränser. Den går här, nu. I morgon lägger jag ut bilen tillförsäljning, för nu räcker det.
Min goda vän Y förutspådde dystert, att det här huset skulle få likadana följder för min plånbok. Det var ett säkert sätt att bi av med mina pengar, trodde hon.
In the meantime I´m watching the wheels go round and round, och vid Säveäns strandkant överlåter jag med varm hand lösningen till universum, a great procurer indeed!