NEW FAVOURITE KIND OF MAN-CANDY


Ah, hade det förträffliga nöjet att se "Prince of Persia - The sands of time" igår och jag måste säja att jag hade - kul, jo men faktiskt.
Rescensionerna av filmen har ju sågat den jäms med fotknölarna men jag hade kul. Matiné - kul,förvisso, men ändå. Att se en biffig Jake Gyllenhaal störtdyka ner från höga höjder och svinga sej in genom stängda fönster gör jag gärna i flera timmar!
( Berätta det inte för någon, men tant sitter och smådreglar när tuttenuttkillar som Taylor Lautner och omnämnde Gyllenhaal har biffat upp sej och sällan har skjortan på.)
Jag gillar att de är uppumpade och deffade, jag gillar det.Tycker det är snyggt,sexigt whatever. Förmodligen ligger någon djup homosapiensnedärvd överlevnadsinstinkt till grund för denna förkärlek för män som ser starka ut, typ: Om han är stark och vacker dessutom, så har han bra gener vilket ger stark livsduglig avkomma, och han kan beskydda avkomman och dess moder dessutom, så att den har chans att växa upp och ta över efter honom.
Nåt sånt.
Vad tror ni? Verkar det logiskt?
Det handlar kanske helt enkelt bara om överlevnad. Gott så. Jag tänker inte analysera sönder det. Tänkte bara att det fanns ett skäl till min förkärlek för män som är vackra, ser starka ut, som håller fienden stången med ena armen, medan han har den andra runt kvinnan i nöd.
Nåt sånt.
Whatever.


Läckert att se på var det i alla händelser.
Ska nog köpa filmen på dvd.
Live long and prosper!

Inga kommentarer: