DICKENSIAN CHRISTMAS FOR SAAB-BUILDERS


Dickens kunde inte gjort det bättre.
Lagom till jul,när glädjens högtid närmar sej,när alla borde glädjas åt Frälsarens födelse och alt det där, DÅ slår den till med storsläggan : varselvärstingen,och i sina spår lämnar den ödeläggelse och och ovissa framtidsutsikter för 1000-tals människor,100-tals familjer som borde kunna känna sej trygga i detta av välfärd så begåvade land.
I Trollhättan är det svårt att hitta julstämningen i dessa dagar.
Mitt hjärta sträcker sej mot dessa människor,dessa hus med sina amorteringslån,sina dyra energiräkningar och ovissa boendeformer.
Alla som sitter där med sina obetalade fönsterkuvert,med sina nedslagna mungipor, sina tårar i ögonen och barnen fattar, som vanligt, ingenting.
Vad håller vuxna på med?
Och i Stockholm,snart Älvsbyn,sitter näringsministern och känner sorg.
Så dags det.
Sorg.
En stor stark känsla som kräver sin tribut,sin man,sin kvinna,sin påve,sin präst,sin rabbin,sin specerihandlare,sin hotellmanager,sin blomsterodlare osv osv osv....
Sorg. Tacka fan för det.
En jul utan slut är en tråkig jul.En framtid utan framtid är värre.Mycket värre.
Pengar väger lätt i plånboken men ett anställningskontrakt väger tyngre.
Jag känner djupt med alla dessa människor som drabbas/kommer att drabbas av nedläggningen av SAABs fabriken i Trollhättan.
Slutet är nära,men detta är inte slutet,för att citera en en gång så berömd brittisk premierminister:Det är slutet på början.
Bara Gud vet hur det slutar.

Gud rår och människan lägger ned fabriker,stoppar bandet,stänger alla stämpelklockor,släcker alla lysrör över produktionslinjen.
Så kan det gå.
Uppenbarligen.

Inga kommentarer: