BRUISED


(Klicka på titelordet så hamnar ni mitt i en rescension av boken)

Så kan det gå.
Så stod det med jämna mellanrum i den eminenta samtidsromanen Slakthus 5 av Kurt Vonnegut.
Fast på engelska blev det mer diffust: So it goes.
Det låter framförallt bättre.
Säjer mer.
So it goes.
Romanen börjar med att den överlevande soldaten Billy Pilgrim har lossnat från tiden : "has become unstuck in time" som Vonnegut så mästerligt uttrycker det!
Detta leder till en rad spännande förvecklingar,som att han hamnar på den fantastiska planeten Tralfamadore där han likt en cirkusapa paras ihop med en snygg blondin med stora bröst i en bur till massornas förtjusning.
Det visar sej nämligen att Billy Pilgrim har en enorm kuk.
Inte alla har en sån,men Billy Pilgrim har en.Som Vonnegut skriver: Man vet aldrig vem som får en.
Men mest handlar romanen om vår handfallenhet inför vårt livsöde; vi blir fösta hit och dit,utan att veta riktigt varför och ibland gör vi konstiga val, val som påverkar hela jordklotet. Vi sitter i baksätet på vår bil,när vi trodde att det var vi som styrde.
Så kan det gå.
Billy Pilgrim återvänder hem till slut,märkt av det krig han gått igenom och de syner det gett honom; brandbombningen av Dresden är en sådan upplevelse.
Han skäller på beslutsfattarna; Ni skickar iväg POJKAR! POJKAR i ert förbannande krig!

Krig luktar. En distinkt doft. Vonnegut vet.

Senapsgas och rosor.
Så kan det gå.

Min underbara dotter L räckte ut sin hand och fick en hundlort i den. Hon ville inte ha hundbajs,inte alls,inte på något vis,ändå hände det.Hur kunde det bli så?
Hon trodde helt ärligt att hon grep efter kärlek och värme,jag menar VEM - in their right mind - greppar efter bajs?
Nevertheless var det vad hon fick i sin lilla utsträckta vackra hand; laddad som den var med så mycket kärlek att den ensam kunnat smälta en del av polarisarna; hundbajs.




Så kan det gå.

Inga kommentarer: