DEAD. NOT GONE

Minneslunden i Kviberg 2009

Var på kyrkogårdssafari denna allhelgonadag.

Först stod turen till Stora Lundby i Gråbo och min goda vän Suzys grav där. Så ny att hon inte hade fått en riktig sten än, utan bara en namnskylt med ett kors.
En namnskylt i papper.

Det var lugnt,det var stilla,inte en vindpust bland träden störde min tändsticka när jag tände hennes ljus och ställde vid korsets stam.
Jag la en liten blå sten i glas vid korsets fot.Jag hade skrivit "I MISS YOU" på den med permanent bläck.Hoppas den får vara kvar till våren när kyrkogårdsförvaltningen ger henne en riktig grav med sten.Hoppas den får följa med och att den blir placerad någonstans.
Hos henne.

Goodbye Suzy.

"To sleep
to die
to sleep
no more"

For now.

Sen åkte jag till Kvibergs kyrkogård, där askan av mina förfäder ligger nedgrävda nånstans i Minneslunden.
Min farmor Linnéa, min farfar Oskar, min mamma Aina och min pappa Kurt.
Uppe från kullen vid minneslunden kan man se ut över en ocean av gravfält,och längst där borta,i utkanten,kan man se en skymt av St.Olofs kapell.Där begravdes båda mina föräldrar, och dit kom min goda vän Suzy en vårdag i maj för alls inte länge sedan, för att närvara vid min mors begravning. När nån frågade vem hon var sa hon:
- Jag heter Susanne. Aina tyckte om mej!
Så typiskt Susanne. Att kasta frågan tillbaka i ansiktet på den frågande.
Sen dog hon själv,bara några år senare.Alltför snart.Vem hade kunnat tro det. Inte hon,och inte jag.
I närheten av livet
vandrar jag
bland ljusen
i dödens närhet
blir allt till liv
vi vandrar
blott en dag
på denna jorden
ett ögonblick i sänder
blir vi till
(skrivet av Marie Clancy
31 oktober 2009)





Inga kommentarer: