TOO BUSY FACEBOOKIN´

Jag snubblade in som medlem på Facebook,och det blev lite av en drog,att sitta där och ha koll på folk,kommentera nonsens och i största allmänhet delta i ett överflödigt mediebrus.
Det är kul,det är roligt och det känns som om man är part of something bigger !
Men nu ska jag skärpa till mej.
Bloggen har legat orörd för länge nu,
Jag lovar att strama upp,styra upp och annat upp,och ge den det utrymme och den uppmärksamhet den förtjänar.
Jag väntar ännu på kraften att berätta om den värdiga,fina och trots allt ljusa begravningen av min kära vän Suzy.
Men det kommer.
In the meantime tittar jag på True Blood, har galet nog börjat go off Stephen Moyer och istället mer och mer - OCH med dräglande förväntning I might add! - se fram emot nakenscenerna mellan Eric och Sookie, dvs Alexanders Skarsgård.Hade ingen aaaaaning om att han var en sån karamell!

Mer sånt!
Nu ska jag röja i lägenheten.
Igen.
It never ends,tydligen,

TOAST SKAGEN

Skagen över dagen - en tur i sand

Sympatiska stränder på Danmarks nordspets för där kan man
ta med sej bilen ner till vattnet!


Torsdagen gick i resans tecken.Skagen-över-dagen började i arla morgonväkten med uppstigning i Finnekumlasjöns utmarker halv sex,tvagning av diverse ansikten - en del av dom ryska! - i sjöns vatten och avfärd mot den Stora Staden och färjan mot väst vid pass halv sju.
Lite senare än beräknat varför bilens farthållare naglades fast vid 140 km/tim,och ledde till att vi var framme vid incheckningen på minuten halv åtta!
Sen färd över djupa vatten,frukost bland skrikande småbarn och stressade föräldrar och STORA inköp i fartygets bod.Bland annat inhandlades krämer för pengar ur den STORA plånboken ,krämer som lovade lyft,uppstramning och enorm fuktning!
Vi lär få se det på ett ansikte nära mej!
För övrigt uneventful och vi nådde Danmarks östra strand utan tillbud eller tillmälen.
Trafiken norrut mot Skagen var sightseeing-vänlig nog för vår ryska gäst som tagit sej hit till välfärdsproblemens förlovade land för att studera en termin.
Detta möjliggjort tack vare dotterns begåvade sätt att lära ryssar prata svenska där borta i Ural :D
Även om vår medföljande ryska var av den tysta, lite grubblande typen, kunde jag av hennes plötsliga utbristande i diverse gapskratt förstå, att HON förstod OSS!
Ytterligare ett sympatiskt attribut för denna vår utländska gäst var hennes faiblesse för True Blood,och då förstår varje läsare med minst en hjärncell,att hos mej var hon hemma i alla fall!
Rakt upp i Grenen ställdes färden och medan döttrarna vallade den medhavda gästen längs Grenens strand satt mor på Skagenmuseets terass och blickade ut mot de två haven och sippade kallt vitt vatten med is och en apelsinskiva i.

Passande nog hette restaurangen DE2HAVE och hade ett mycket sympatiskt sätt att leverera notan på,även om notan i sej själv saknade alla sympatiska drag.....
Rundtur i Skagen vidtog med sedvanligt betittande av etablerade sevärdheter såsom gågatan kantad av de typiskt gula husen,och de internationellt kända sjöbodarna i hamnen.
Wienerbröd inköptes och sen åkte vi till en vacker,men blåsig strand, så det blev till att retirera till p-platsen och koka kaffe och äta medhavt kaffebröd.
Den igensandade kyrkan som är ett måste vid varje Skagenbesök,valdes bort till förmån för en timmes vandring på de mäktiga sanddynerna vi Råbjerg Mile.
Då passade yngsta dottern och jag på att sova stundis i bilen medan den ryska gästen vallades av äldsta dottern över den av FN k-märkta sandhögen.
Besöket avslutades med en roadtrip ner till stranden och havet där bilen fick lufta sina vingar och köra slingerkrokigt på stranden.Som kan ses på bilden ovan.
3 vackra flickor på stranden
Därefter vidtog hemresan.Bilens nos inställdes mot Fredrikshavn och färjeläget där och med god marginal kunde vi checka in och köra ombord.
Sen inställde sej den STORA TRÖTTHETEN och vi hängde håglöst över ett bord och försökte hålla oss vakna genom att mor berättade alltför mycket om saker som döttrarna inte ville att NÅGON utanför familjen skulle känna till om henne.
Tough shit.
Göteborg nåddes utan incidenter och de tre vackra - men TRÖTTA - flickorna avbördades till döttrarnas fader som anlöpt Saltholmen med sin lilla - men DYRA - båt för vidare transport till Fadershuset på Brännö.
Sen bad jag Gud ta över.
Jag ställde farthållaren på 140 km/tim och litade på min Högre Kraft när jag och min bil dånade fram genom natten mot Finnekumlasjöns utmarker.
Som ni ser kom jag fram välbehållen.
Jag hällde i mej lite legaliserade droger och sen var nattlampan släckt för denna gången.
Och jag behövde all sömn jag kunde få.
Dagen efter skulle gå i avskedets tecken.



REST

Konsekvenserna av att ha streptokocker i halsen och sen hälla i sej mögelsvamp för att bekämpa dom resulterar i att kroppen signalerar:
- Okej, nu taggar vi ner här.The Penicillin Bootboys have to do THEIR THING och under tiden ligger du bara JÄVLIGT stilla,hör du det! Annars kan dom inte gå in och sparka herr Streptokock i arslet.För det behöver dom tid,tid och tid. Under tiden du rör du dej minimalt! Uppfattat?
Och jag har vekt kväkande svarat:
- Ja,okej då,om det ska vara så nödvändigt....
Sen läste jag på bipacksedeln att alkohol inte alls har en nedsättande verkan på penicillinets effekt,vilket vi alla har trott sen 60-talet.
Så,en glad liten svans att vifta med i flunsaträsket är att vackra begåvade Rysslandsboende dotterns medhavda singlemalt från taxfreeshopen på flygplatsen i Moskva inte behöver stå orörd.
Det där med att sitta stilla är egentligen inget större problem.
Jag ORKAR helt enkelt inte så mycket längre.Lyfta tekoppen till munnen under frukosten,från min vilstol i trädgården ge diffusa order och ansvisningar till dottern om hur stugan ska skötas och sen vanmäktigt se på hur allting bara rullar förbi utan att jag kan göra nånting åt det.
Jag läser just nu Annika Dahlqvists bok och börjar begripa en del om margarintillverkning och animaliskt fett.
Under tiden plockar jag med ett litet projekt som kommit till mej.Jo,så är det. Det handlar om en man som är med som gäst på bröllopet i Kana,ni vet det där där Jesus ordnade fram en massa vin out of the blue.
So in the meantime - enjoy!

Bröllopsgästen

Jag hade gått hela natten.Det var inte mitt eget val.Mina fötter lyssnade till en annan kraft,en annan röst, och jag valde att tro den .
Och jag gick. Tills soluppgången färglade landskapet omkring mej och målade svarta, tvära skuggor runt klippor och stenar. Dagen hade redan börjat långt innan jag var framme, och jag oroade mej för att festligheterna skulle vara i full gång innan jag hann fram till bostaden för det unga par som haft vänlighet nog att invitera mej till sitt storslagna bröllop. Minst 300 gäster var väntade och de skulle anlända från stora delar av landet.
Jag vaknade av att jag dröp av svett. Utmattad efter den långa vandringen natten igenom hade jag fallit i sömn under en klippas utskjutande värn. Nu ,sedan solen breddat sin bana och flyttat sitt strålfält.sköt den undan den svalkande skugga jag lagt mej i, och istället för att vara sval, var jag nu svettig och halvblind, efter att ha vaknat upp oskyddad i solens strålar.
Jag låg i ett fält av brännande, hett ljus och inget fanns som kunde skydda mej. Förargad reste jag mej upp och kom på fötter. Nu var festen sedan länge i full gång och jag var sen, senare än jag nånsin kunnat tänka mej, och jag svor tyst i mitt inre: " Må Gud och Hans anhang ha förbarmande med en fattig köpman som sökte skydd och vila! Ge mej inte ett straff för detta nu! Ge mej istället Din välsignelse, så att min väg är rak och lätt, och mina fötter utan sår eller skador. Jag är snart framme Herre, och då kan väl Du visa mej lite misskund?
Men Han hörde mej inte, det visste jag sen länge. Och min grälsjuka fru, som skickat iväg mej i gryningen på den första dagen av min vandring, hon visste inget om den Gud jag tillbad. Hon trodde att jag fortfarande bekände min tro till belätena i vår kryddträdgård på baksidan av vårt hus, och hade ingen aning om min egentliga tro, min tros sanna hemvist.
Men det hjälpte mej föga, för Gud hade slutat lyssna till mej för länge länge sedan. Jag kände inte längre Hans pulsslag i min kropp, hans andedräkt i mitt öra eller Hans lätta handlag när min hand blev tung av trötthet eller kroppen led av sjukdom. Jag kände mej övergiven av Honom, och därför trodde jag inte längre på mina böners kraft; att de hade något att göra med min väg till fräslning överhuvudtaget.
Jag trodde inte längre. Punkt. Det var så det var och med den bistra, men med sorgsen vetskap iklädda, sanning, banade jag mej väg genom snåren och stenarna. Snart stod solen högt på himlen och dagen var i full gång: måtte jag bara hinna fram innan kvällen la sej mjuk över fält och ängar.
Så jag gick, igen.

NOT PIG - NOT BIRD - JUST FLU


Streptokocker - inget du vill ha i en hals nära dej!

Såhär ser dom ut,raringarna som bosatt sej i mina halsmandlar och som bäst höll på att skapa ett eget litet Bullerbyn ,nämligen det här:

"Halsfluss, benämns även tonsillit/faryngotonsillit. Virus är den vanligaste orsaken, särskilt hos små barn. Symtomen är lika som vid GAS (betahemolytiska streptokocker grupp A, dvs bakterier), men oftast också rinnsnuva, hosta, heshet och/eller diarré. Halsfluss orsakad av virus behandlas inte med antibiotika. Halsfluss kan även orsakas av bakterier. Undersökning och provtagning kan visa om och hur behandling ska ske."(Ur Vårdguiden.se)

,när jag gick till doktor Doktorn igår och fick:


Mögelsvamp
Bring it on!

Nu har det snart gått 24 timmar sen doktor Doktorn såg på mej allvarligt och sa att jag var mycket sjuk och att han förstod att jag mådde skit - vilket var ett understatement av rang! - och att om jag inte mådde bättre efter några dagar på mögelsvamp,så skulle jag höra av mej igen. Tyngre artilleri skulle då behövas sättas in,och jag var inte ens i närheten av det skicket att fråga varför (var jag dödssjuk?) och vad det i så fall skulle vara (amputation av huvudet?) .
Jag konstaterade bara nyktert att jag fått hjälp och att Apoteket låg i nästa korridor (eftersom Fristad är en sån liten ort och allt sitter i knät på vartannat) och att mina krafter bara skulle räcka
preciiiiis till att ta mej hem med min lilla Batmobil



Sen regnade det och jag har kalkonhals,eftersom mandlarna är så svullna.

Men jag har tur.
Jag är välsignad.
Jag har all anledning att känna glädje.
För jag ligger inte i ett kylfack nånstans i ett bårhus på ett av landets större sjukhus.
Mina barn kan - när som helst - plocka upp telefonen och ringa mej.
Dom kan - när dom vill - träffa mej ,live,in person.
Jag lever.
Nästa fredag kommer vi att samlas i Lundby G:a Kyrka för att ta farväl av min goda vän Suzy.
Det var inte så jag hade tänk mej vårt nästa möte.
Vad är några halsbakterier mot detta?
En spik i foten.