WHISKY AND TEARS

Gårdagen blev en enda röra av tårar,whiskydrickande och ändlösa timmar framför tvskärmen där jag satt och försökte göra annat än att tänka på Suzy,och börja gråta - igen.
Så jag tittade på film.Och grät.Och drack whisky.Och grät.
Jag pendlade mellan glasklar medvetenhet, hulkande sorg och en dimmig,disig yrselkänsla av overklighet:Nej,det kan inte vara sant!
När whiskyn tog slut var jag inte på långa vägar bedövad nog.
Jag vaknade i morse,stel och öm i hela kroppen och med ett ansikte som bar tydliga spår av hur jag tillbringat gårdagen.
Upplysta,plötsliga ögonblicksbilder av Suzy kom för mej och jag insåg att det är så vi sörjer,eller åtminstone jag.
Likadant hände efter att min pappa dog.
Jag såg bilder,skarpa klart upplysta minnen som jag inte visste att jag glömt,av honom och mej i situationer jag inte visste fanns inbäddade inom mej så långt tillbaka.
Jag ser Suzy i skarpa klart upplysta återblickar från vårt liv tillsammans,och jag inser att jag har haft henne inom mej, hela tiden, trots att jag trott motsatsen.
Hon fanns där redan,klar och tydlig, vid liv och med full kraft:ung, äldre, nygift, gravid, förbannad, glad,strålande och ibland pinsam,arg och bitter.
Men alltid vid liv.
Fullt liv - inom mej.
För alltid.

Inga kommentarer: