OPEN TOP

Förr drömde jag om att KÄNNA någon som hade en cabbe.
Tänk va - jag står på en trottoar nånstans i centrala stan - alla SER mej.
Och så kommer min kompis och kör upp på trottoaren-sådär fråckt va - och han/hon har en cabbe och alla ser MEJ,och jag hoppar glatt in i bilen och alla ser mej FORTFARANDE.All eyes are on ME.Och vi åker iväg med håret fladdrande,kanske nån fluffig halsduk i nåt silkigt tyg fladdrar oxå.
Glöm det!
Jag har SLUTAT drömma!

Nu är det JAG som har cabben!
JAG kör den.
JAG svänger upp på trottoaren och mejar ner små tanter och gravida med barnvagn.
JAG åker iväg med håret fladdrande.
JAG.
Jag själv.
MIN bil.
Jag har slutat drömma.
JAG LEVER!
Jag tar tag i livet med båda händerna,bänder isär det och suger i mej fruktsaften så att det stänker!

SUSAN BOYLE

drog jag mej för att titta på i en hel vecka,JUST FÖR att buzzen på nätet surrade så intensivt om hennes fantastiska framträdande på Britian´s Got Talent den 11 april.Men till slut föll även jag till föga såklart,fast jag hade inte så höga förhoppningar faktiskt.
Jag hade ju en annan BGT-vinnare i färskt minne:den rundlagde försagde telefonförsäljaren Paul Potts med snedställda framtänder som sjöng Puccinis aria "Nessum dorma" så att inte ett öga var torrt.När han öppnade matfällan flög alla ögonbryn i taket.
Att detta skulle upprepas och dessutom kanske överträffas,fann jag osannolikt.
Men gissa vad förvånad jag blev.
Klicka på rubriken så kommer ni till youtube-klippet med hennes framträdande inför en sarkastisk lätt nedlåtande domarpanel och en publik som bara skrattar och himlar med ögonen.
Varför?
Dels för att hon ser så himla tantig ut,för att hennes ögonbryn aldrig blivit ansade och för att hon själv sagt,före framträdandet att hon snart fyller 48,lever ensam med sin katt Pebbles och aldrig varit gift,inte ens kysst "fast det här är ingen annons"säjer hon och garvar.
Hon tycker inte synd om sej själv.Hon kliver in på scenen med en naturlig värdighet,hon skojar med sej själv,hon har mage att göra några erotiska bålrullningar trots att hon varken är ung,smal eller vacker.Ansiktsuttrycken på de två manliga domarna är obetalbar och spontan:de ser närmast lätt äcklade ut,som om hon lika gärna kunnat bajsat på mattan.
Hon har en frimodig otvungen självkänsla och låter sej inte kuvas,trots att domarna tittar på henne som något katten släpat in och publiken närmast buar.
Hon är själva urtypen för den oattraktiva ungmön som manssamhället inte ens räknar som kvinnlig,och så visar hon - med besked - att det inte handlar om utseende,det handlar om utlevelse,om utstrålning och hon får oss alla att skämmas,för alla har vi tänkt likadant när hon klev in på scenen:Åh nej,VAD är detta?Vilken kärring!Fan så ful!Kan hon sjunga?Usch,det här blir nog pinsamt.Åk tillbaka till Skottland och din gamla katt!
Tänkte vi.Allihop.
Jag njöt av att se hennes rakryggade hållning och hennes förmåga att vara samlad och behålla tron på sej själv,för jag lovar,en härdad stå-upp komiker hade haft svårt att behålla fattningen under denna korseld av negativa energier som riktades mot henne.
Och efteråt är jag närmast stolt.Stolt över att hon gav alla en så rejäl känslomässig käftsmäll att dom skämdes,stolt över att hon inte genast gick iväg och bantade bort 30 kilo,satte in hårfärlängningar och opererade bort the mole på överläppen.

I den här intervjun i skotsk tv har det gått en vecka.Det enda hon har gjort är att fixa till håret-någotsånär,och anammat sin stjärnstatus med en avväpnade distans och en sansad mogenhet som bara kommer när man levt ett tag.
YOU GO SUSAN!
Det är helt plötsligt väldigt roligt att vara kvinna.

SUMMERHOME OH! GLORIOUS


Var ute på stugan under påsken och hade fint väder HELA helgen.Jag satt ute i solen efter maten och vände mitt vinterbleka upp mot värmen och lyssnade till den fågelkör som snart kommer att öka i styrka och bli alltmer hysterisk ju längre parningstiden löper.
Ännu så länge är pippi bara ute på taffliga friarstråt och testar marknaden,men snart blir det allvar av och då jädrar,då är det inte på låtsas längre!För då ska ungar göras, ruvas och kläckas.Under den tiden är varje fågelhanne en tiger till skydd för den spirande familjen.Och sen sliter fågelparet arschlet av sej för att hinna fånga småkryp att trycka ner i gapande bebisfågelnäbbar.Då är det rent hysteriskt runt stugan.Svartmesar,bofinkar och andra som jag inte vet namnet på irrar som turboskyttlar mellan boet,matmarknaden (skogen) och tillbaka.
Men just nu är det mest väsen från gässen i olika former. Kanadagässen gör det mesta flygande - skriker, käbblas, märker ut revir, förolämpar (för så låter det) varandra och försöker få till det med varandra.I luften. Svanarna är betydligt mer värdiga. De glider på imponerande vita vingbredder som stora Stukas över sjön så att det viner av luftdraget i fjäderskruden.Inget tjafs.Inget käbbel.Bara tysta i sitt majestätiska vindsurfande.
Nattskärran har jag äntligen lyckats identifiera.Den flyger i skymmningen - såklart - och låter som en tibetansk strupsångare, inte alls likt en fågel.
Och så har jag då alla mina fladdermöss,som likt svarta taggiga sotflagor virvlar till i luften,så snabbt att man knappt hinner uppfatta det med ögat.Men de har inte vaknat än,det är väl inte tillräckligt varmt kan tänka.
Målade en massa inomhus,grillade så fantastiskt goda lammkotletter över glöden i öppna spisen att jag aldrig smakat maken,och frossade på sill och lax.
Sen gick jag omkring och fick en massa nya idéer om förbättringar på stugan,ändringar som kan göras inom den befintliga boxen,eftersom jag inte får lov att bygga ut.
Jag har inte lyft ett finger på stugan sen jag köpte den för 6 år sen.
Det syns.
Innan fönsterglasen ramlar ur sina karmar måste jag ta tag i saker och ting och kitta,måla och dona.
Tidigare kändes allt detta segt och trist.
Nu tycker jag det bara ska bli roligt.
Speciellt när jag fått installera en toa inne.
Mitt utedass är state of the art,miljövänligt,urinseparerat och lila,men det ligger i skogens kant,och på hösten är det VÄLDIGT mörkt där.
Jag är inte så mörkrädd av mej - längre - men att stöta på en älg på väg till dasset är inget jag önskar.
I skymningen börjar skogen runt stugan sjuda och prassla,det knakar av kvistar som knäcks under tunga fötter - klövar? - och det torra fjolårsgräset frasar när något banar sej väg genom det.Rådjurstjurar skäller som hundar långt borta och kor på bete råmar inför dagens sista mjölkning.
Sen faller natten som en mjuk varm filt över stugan och sveper in fönstren i svart sammet. Då tänder jag en eld i öppna spisen,häller upp en whisky och sitter där tills jag kryper ner i min muka säng med det stora puffiga fluffiga duntäcket som håller mej varm hela natten igenom.
När jag vaknar till sjörök och morgontidiga sothönor och skäggdoppingar som letar mat i dyn på sjöns botten hör jag bara naturen.
Inget annat.

GOODBYE YELLOW BRICK ROAD....


Så var det dags.
Att lämna detta stället istället för ett annat ställe.
Var vet ingen idag.
Men nånstans blir det.
Ja,jag tackade ja till erbjudandet från lyckliga köpare från Lerum.
Dom ska bo i mitt hus från den förste juni.
Skoj.
För dom.
Kul.
För mej.
Att flytta på mej.Att röra sej framåt,bortåt,ditåt kanske.
Vem vet?
Inte jag i alla fall.
Morgondagen är en öppen fråga.
Ställ den.

SHOWROOM

Klicka på rubriken så kommer ni till Hemnets sida och där finns mitt lilla pörte med till försäljning,Dr Forselius gata 22!
Och ja,det går undan.Efter att ha tröskat i finanskrisens spår hela hösten och vintern utan att ha fått sålt min lägenhet,så händer nu nästan allt på en gång!
Visningen är planerad till veckan efter påsklovet,men redan nu har jag fått ett erbjudande som jag har svårt att säja nej till.Frågan är bara hur girig jag är,eller dumdristig.....

Mitt kök ovan.
Jag ska ruva på detta erbjudande över helgen och sen...vete fan rent ut sagt.
Och lite chockad är jag,ärligt talat.Har gått så länge i försäljningsgrosess,att nu,när det verkar bli av,så känner jag mej både tom och lite handfallen, som att: vad gör jag nu då?
Pengar.
Är inte djävulen förklädd.
Snarare motsatsen.
Men ändå - så lockande att tacka ja.
Jag återkommer.
Puss!