THE DRINKING WOMANS CHRISTMAS


Så var det då dags igen,att testa om bryggeriet på andra sidan Atlanten levt upp till de högt ställda förväntningarna som funnits sen den sista slatten blev urdrucken nån gång före förra nyårsafton.Som den sekteristiska sammanslutning vi är,vi som hängivet hänger oss åt att dricka säsongsutgåvan Winter Lager från Samuel Adams i Boston - den kommer BARA före jul,och i begränsad upplaga så det gäller att passa på - så vet vi PRECIS hur det ska smaka och vi nöjer oss inte med mindre än det absolut bästa. Som gift hade jag en lika hängiven älskare i min dåvarande make och nuvarande X - ja,av Samuel Adams mörka öl that is! - som jag och vi kunde unisont ägna oss att avnjuta årets skörd i god tid före jul,så att vi var säkra på kvalité och halt och inte ställdes inför några obehagliga överraskningar när väl nubben hällts upp i immande spetsglas och sillen simmat sin sista tur i havet för att som slutknorr simma i lag och landa med färska räkor och gravade drivor av frastunna laxskivor på samma tallrik,nämligen MIN tallrik!Då ville det till att ölet levde upp till förväntningarna, och för att uppbåda en anständig nivå av trygghet och tillförsikt inför julaftonens betydelsemättade måltid, krävdes många smaktester,det gällde ju att ha klar överblick,helst över HELA sändningen till Sverige, men även vi insåg att den uppgiften var oss övermäktig. Så det fick bli att göra så gott vi kunde,och det gjorde vi.Nu, som singel, känner jag att denna tunga lott faller på mina späda axlar och jag får göra vad jag kan för att säkerställa att årets sändning lever upp till de högt ställda förväntningarna.
Därför var det ingalunda motvilligt som jag knatade iväg till Monopolet och inhandlade några testflaskor.Jag är kritisk och kräsen och brygden hade en hel del att leva upp till.
Det var därför det behövdes fyra stycken.Man ville ju liksom inte bli förvillad.Den första kanske smakade bra,bara för att man var så glad att det var dags igen och så kände man inte riktigt vad det smakade i purt glädjefnatt.Så en andra var nödvändig för objektivitetens skull,och för att den skulle ha någon som helst bäring och tillförlitlighet,krävdes ytterligare smakprov,nu av flaska tre och när dessa hårda tester genomgåtts kunde man lugn och nöjd sjunka ner i soffan och dricka upp den fjärde,bara för att det var gott.För nu var man ju säker.Det VAR gott.Som förra året.Och året dessförinnan.
Dom hade lyckats igen.Samuel Adams - they did it AGAIN.
Som dryckeskonservativ julfirare har jag mitt eget regelverk för vad som får drickas och när.
Julmust t ex,är en sån sak. Den enda julmust som kommer ifråga är Apotekarnes.Alla andra smakar aska. Eller utspädd tobaksaft. Eller nåt ännu värre som är mörkbrunt och skummande....

Varför? Jättedum fråga.För att den smakar bäst.Jag drack den redan som barn och ja,jag erkänner - när det gäller julmust är jag stockkonservativ. En annan sak med julmust är, åtminstone om jag får bestämma,är att den icke skall drickas före julafton.Den för gärna ingå i julfrukosten,även om jag som vuxen numera kan tycka att det är lite gaaaääähhh över det hela,men jag stålsätter mej,för julfridens OCH de gamla traditionernas skull.
Problemet med Samuel Adams Winter Lager är att den säljs i förkrympta flaskor.Jag är säker på att ölet tappades upp på rejäla halvlitersflaskor när det väl buteljerades på bryggeriet i Boston,men när det kommit i kontakt med det svenska klimatet och rakbladsblickarna från den svenska tullpersonalen som hade hand om införsel och klarering,så fegade flaskorna ur och krympte ner till ynkliga 37 cl.Jag menar,för en törstig kvinna med normal kroppsbyggnad och solklarar avsikter är ju detta INGENTING,blott en smutt att fukta tungan med! Men jag ska inte klaga, för den är ju HÄR, säsongens bästa brygd!
Skål!

Inga kommentarer: