SAFJÄLLET REVISITED

Var för första gången på länge ute i Moder Naturs rika skafferi.
P g a talrika och envisa halsinfektioner har jag hållit mej inomhus,men nu var det dags.
Trots att jag lät som en kamel med vrenskande ventrikelrör stapplade jag fram i vegetationen och se; det var vackert!
Jag tog mej ingen lång stans alls,bara till my neighbour-hood-favourite-forest Safjället,och där hittade jag
FÖRVIRRAD VIDEUNG

som höll som bäst på att kränga kragen över hättan och ge sej i kast med tingen. Gissa vad förvånad den sälgen blir om ett tag!
Men vackert var det.Eftersom jag gått iväg utan min machete bröt jag ingen ny mark,utan följde
GAMLA VÄLKÄNDA STIGAR

Men så stötte jag på en liten stig som vek av från den större,och jag kunde se den nu,när alla blad och växter var borta,jag hade missat den i somras när alla snår i blomning står och allt det där,och
VART GICK DÄNNA LELLA STIGEN DÅ?

Jo,tack och lov hade några käcka elever-förmodligen,jag är beredd att äta upp vilken hatt som helst,sätta min heder i pant OCH mina döttrars! på att det är så- från nån skola i Mölndal,satt upp en klargörande skylt för att avhjälpa eventuell förvirring hos oss vilsna vandrareVar skall stigen annars leda till än mot TOPPEN?

Utsikten var inte den man skriver hem om visserligen,men vem vill göra några välmenande skolbarn ledsna?
Färden fortsatte och marken var täckt av röd matta av höstlöv som min mobilkamera tyvärr inte alls kan göra rättvisa.

Solen började gå ner,och klockan var runt fyra på eftermiddagen,det var dags att snabba sej om man ville ha någorlunda siktdjup på sin färd genom naturreservatet.Mellan nägra kala stammar skymtade sommarens sommaräng,nu torkad och brun,med gula strån i trots mot mörkret.

Himlen i väster blev alltmer rosatonad och Lisebersgtornets upplysta lampportal glimmade långt i fjärran.
Ännu en härlig dag!
Tack Gud!
(många tror nog att jag skojar nu men se nähä,det gör jag inte!Jag menar vartenda ord!)
Ha de!