GAZEBO



är ett engelskt ord som betyder lusthus.
Nåt sånt har jag inte,men den senaste tidens torrväder med dito sol har medfört ett uppsving för mina vistelser på min balkong.Jag sitter där,högt över trafiken,och tänker how lucky am I!
Hade det bara varit tio meter till stranden nedanför så hade man nästan kunnat föreställa sej att man sitter på ett trevligt väl inbott lägenhetshotell med alla bekvämligheter.Nu finns det ingen strand nedanför,eller nåt hav,bara en fotbollsplan och åthutad stadsväxtlighet,som vet att en plätt jord vid kanten av en klippa är välsignelse nog och därför inte frågar efter något mer.
Nasdrovje!

A gift for Mothers Day perhaps?

Dagens Naveen

Oh,I´ve been very very good,so please.....

Fender-bender


heter det på engelska när man råkar ut för en småkrock utan allvarliga skador,varken på egendom eller människor.Men det kan svida likafullt,och en fender-bender kan visa sej kosta drygt 7000 kronor att laga,i alla fall enligt plåtslagaren på Aco-Bilverkstad i Torslanda.
Han tog med sej ett imponerande block på masonitbräda med clips upptill för att hålla alla papper på plats,och la hela ansiktet i djupa bekymrade veck (jag menar-hallå!han är ju bilmek,och såna är av naturen lugubra och har en väl utvecklad svartsyn) och måttade med fingrarna utmed skadan,och sen yttrade han sej i några olycksbådande meningar som jag har glömt innehållet på,bara att dom lät olycksbådande och inte var kul alls,och SEN tog han med sej mej och sina anteckningar in på kontoret,matade in alla uppgifter i ett program på datorn och-hoppla!Ut kom en sifferrad som fick mej att tappa andan.
Jag vet inte hur det gick till.
Allvarligt.
Jag svär.
Men förmodligen var det mitt fel,och i alla händelser drar man kortaste strået när man rubbat sej mot en lastbil modell större.
Men det svider.
Åh,vad det svider!
Och inte bara i lacken.
Plånboken flämtar redan av undernäring som det är,och att fixa den här skadan skulle sätta den på total svältkost,så nej,det blir inget med det.
Jag får köra omkring med en sargad flank.
Och schavottera inför världen att jag varit en tönt bakom ratten.

Colonel Brandon;the sensible choice


Vi vet alla att det är rätt,vad som borde vara rätt och fattar egentligen inte varför vi falller för Jane Austens badboy Willoughby,för vad vi borde gjort från allra första början,är att greppa tag i den pålitlige överste Brandon,han som aldrig sviker,som kastar sej upp sin häst för att hämta din mamma när du ligger sjuk i influensa,han som jagar runt London efter en oäkting som hans före detta flickvän klämt ur sej på sin dödsbädd för att do the right thing.
Ladies,ladies,ladies;detta är mannen vi borde fastna för!Han är bara din,han kommer aldrig att svika dej,han svalkar din panna under varma sommardagar,han läser poesi med sån inlevelse att stenarna borde börja gråta och han bär på mörka hemligheter från sin tid som militär i fjärran östern.
Vore inte detta en man i vår smak,kära systrar?
Uppdatera honom,och han kommer aldrig att överge dej på din ålders höst för en yngra flamma,han kommer aldrig att i smyg sexsurfa på nätet när du gått och lagt dej och han kommer att tömma tvättmaskinen varje gång,du kommer inte ens att behöva be honom om det!
Så,kära systrar,vilken är vår ursäkt?Varför faller vi inte för överste Brandon,utan kastar oss istället handlöst i armarna på den svekfulle,opålitlige men ack så attraktive Willoughby?

Svaret ,ladies,vad är svaret?
Själv önskar jag att jag struntat i alla willoughbys som jag mött under årens lopp,och istället fokuserat på de mer lågmälda överstar Brandon som kommit i min väg.
Men hjort är hjort,som älgen sa som badade och blev ren,och i backspegeln har jag mycket att tacka alla mina willoughbys för;dom lärde mej att kyssas,att älska och,i slutändan, att hålla mej borta från dom,och nu-på min relativa ålders höst-har jag fattat att livets alla willoughbys är en stor del av livets nöjesrepertoar-dom är INTE husbandmaterial och efter att man njutit av dom bör man lägga så stort avstånd mellan sej själv och deras förföriska trollkonster som möjligt-och istället ta med sej sina smaskiga erfarenheter in i sitt äktenskap med överste Brandon,han kommer säkert inte att vara ledsen för det,utan i hemlighet undra vem han har att tacka för.....fyll i valfri egenskap mm.
Så,om det finns nåt vettigt att säja utifrån detta,så är det:välj överste Brandon tjejer,vem kan väl mostså en man som kastar sej upp på sin häst för att hämta din mamma när du är förkyld?

Min dotters blogg

http://nothingbutperfection.blogspot.com/2008/05/mother

Dagens Naveen 2



Oh I wish....

Dagens Naveen,gny.....

Rhodos förra sommaren 2007,ah Medelhavet....

Soft ass tissue

Det går så lätt.Att vänja sej.Kanske beror det på mina förutsättningar;efter att ha vuxit upp med papper där trämassan fortfarande stack fram som gryniga prickar så är jag lättförförd.
Men det dröjde.
Jag var tvungen att leva mer än ett halvt sekel innan jag förstod,och lät mej förföras:
mjukt toapapper.
Smaka på orden.Mjukt.Toapapper.
Det ligger som en smekning mot min hud.Det låter sej inte läggas hur som helst,utan måste vikas och duttas med ett tag för att passa in där det ska in,men in ska det och det glider så mjukt,så mjukt.
Ahh.
Att vakna på morgonen med den hägringen i sinnet;snart å mycket snart är det dags,och jag river försiktigt små bitar av det fluffiga vita papperet,nästan som det lammet som springer i reklamen( har inte det tvättats i klorin förresten?)och torkar mej och låter min kropp förtjust jubla av överraskning,förläget fnitter och dämpad eufori:så det kan vara,att gå på dass.
Så enkelt.
Så skönt.
Så befriat.
Jag måste göra det igen.
Snart.

Fat girls friend

Vi har alla varit där-den feta flickans väninna,eller oxå har vi varit den feta flickan med en smal väninna.
Det är aldrig lätt att ha den vänskapskonstellationen.
Förr eller senare kommer något att brista,att gå sönder,om inte väninnans kläder så vänskapens sömmar...
Ännu mer intressant blir det om rollerna skiftar,om den smala väninnan blir den feta och den feta väninnan helt plötsligt dyker upp smal.Spännande.
Jag hade en tjock väninna.Hon är fortfarande min väninna,bara det att nu är hon smal.Men då var hon tjock.Jag var ganska trygg i balansen i vår relation.När vi gick ut fokuserade hon på mej,struntade i alla killar runtomkring oss,slängde med sitt långa svarta krusiga hår som hon fått i arv av en italiensk pappa och sa:Nejdå,ikväll är jag baaaara med dej.
Det kändes rätt bra,att vara liten,smal och trygg i att hon aldrig skulle hota mej.
Men så en dag.
Det var EM i stan,hela innerstan sjöd av folk som ville festa.Vi skulle träffas och röja,bara sådär i största allmänhet.
Jag väntar vid statyn i centrum,rätt glad och okej,känner mej bra.Då dyker hon upp i nån slags grön slinkig historia som var en dålig ursäkt för en tröja och som bara pliktskydligt svepte runt hennes överkropp.Nertill hade hon hällt sej i ett par åtsmitande svarta nånting,byxor tror jag det var.Hursomhelst.Längst ner röda dojor med kilklack och upptill hade hon fångat in det bångstyriga italienska håret i en orolig fluffs som hotade lösgöra sej ur hårkammens grepp vilket ögonblick som helst ,och runt halsen ett halsband som drog blickarna mot skrevet,för att först passera klyftan mellan brösten.
Woaw.
Min haka landade på kullerstenarna nånstans och jag kände hur något skiftade plats,som om jorden flyttats nån millimeter på sin axel.
-Woaw!sa jag.Till henne.
För jag kunde inte låta bli.Att inte låtsas om denna huvudstupa förvandling hade kostat för mycket och förmodligen skickat mej rakt mot knäpphuskorridorerna-jag menar,det gick ju inte bara att undvika,hur gärna jag än hade velat.
Hon var smal.
Hon var lång redan innan,nu-i de höga kilklackade röda skorna,tornade hon upp sej mot himlen och fick mej att känna mej som en hob,det var bara de håriga bara fötterna som saknades.
Hon log ett leende som räckte ända till Alingsås och sa:
-Tycker du?
Jag kände mej sjuk,som om jag helt plötsligt fått maginfluensa och måste hasta mot närmaste dass för att spy.
Lite senare på kvällen, sedan hon fått hålla en stol mellan sej och alla anfallande killar,som ville ha en liten bit av henne-eller en större-sa hon:
-Undrar vem som får ligga med benen i vädret i kväll.
Med ett stort leende,oemotståndligt-jag menar JAG hade inte sagt nej.
Hon var hungrig och hannarna i baren kunde känna hennes lukt på mils avstånd.
Så mycket märkligare då,att jag, som bara tänkt vara med en liten stund eftersom jag var sönderfestad sen kvällen före,nån timma senare gick hem med en liten karamell och sen utsatte mej själv för gudomligt hångel (med tillhörande utomjordiskt sköna följdverkningar) i tolv timmar framåt.
Och jag lärde mej att det inte handlar om hur du ser ut,utan hur du känner dej.
För inte var jag särskilt smal,eller ung eller nånting av allt det som populärpressen pumpar ut mot oss i högljudda blanka blaskor,skönhet har inte ett skit med vikt att göra.
Skönhet finns inte.Den är ungefär som tiden,den fiinns inte heller,vi har bara hört att den finns.Men egentligen finns inte tiden.Vi färdas i ett stort och ständigt nu,och det är bara tack vare våra dna som vi åldras,inskrivet i arvsmassans stege finns vår livslängd,vårt utseende mm.
Skönhet är bara skit om man på alllvar tror att den är på allvar.
Men hon var snygg,min väninna.
Den kvällen.
Och nästa.
I evighet.Amen