DEAD. NOT GONE

Minneslunden i Kviberg 2009

Var på kyrkogårdssafari denna allhelgonadag.
Först stod turen till Stora Lundby i Gråbo och min goda vän Suzys grav där. Så ny att hon inte hade fått en riktig sten än, utan bara en namnskylt med ett kors.
En namnskylt i papper.
Det var lugnt,det var stilla,inte en vindpust bland träden störde min tändsticka när jag tände hennes ljus och ställde vid korsets stam.
Jag la en liten blå sten i glas vid korsets fot.Jag hade skrivit "I MISS YOU" på den med permanent bläck.Hoppas den får vara kvar till våren när kyrkogårdsförvaltningen ger henne en riktig grav med sten.Hoppas den får följa med och att den blir placerad någonstans.
Hos henne.

Goodbye Suzy.

"To sleep
to die
to sleep
no more"

For now.

Sen åkte jag till Kvibergs kyrkogård, där askan av mina förfäder ligger nedgrävda nånstans i Minneslunden.
Min farmor Linnéa, min farfar Oskar, min mamma Aina och min pappa Kurt.
Uppe från kullen vid minneslunden kan man se ut över en ocean av gravfält,och längst där borta,i utkanten,kan man se en skymt av St.Olofs kapell.Där begravdes båda mina föräldrar, och dit kom min goda vän Suzy en vårdag i maj för alls inte länge sedan, för att närvara vid min mors begravning. När nån frågade vem hon var sa hon:
- Jag heter Susanne. Aina tyckte om mej!
Så typiskt Susanne. Att kasta frågan tillbaka i ansiktet på den frågande.
Sen dog hon själv,bara några år senare.Alltför snart.Vem hade kunnat tro det. Inte hon,och inte jag.

I närheten av livet
vandrar jag
bland ljusen
i dödens närhet
blir allt till liv
vi vandrar
blott en dag
på denna jorden
ett ögonblick i sänder
blir vi till

(skrivet av Marie Clancy
31 oktober 2009)

TURN YOUR CLOCKS BACK TO WINTER

Utsikt från stugan i November när solen går ner

Nu känns det som om lägenheten börjar ta form.Yngsta dottern
och jag bar ner de sista
flyttlådorna i källaren igår(å man får tacka Pippin Pappan
och Timmermannens Son fördet stora förrådet!!) och
jag har nu en dröjande känsla av tomhet inom mej.Men den
undanröjs raskt när jag blickar ut i hallen och ser att
diskmaskinen fortfarandestår där,ouppackad
-jag har mejlat en rörfirma för att få hjälp
att byta ut min blandare i köket,jag har nämligen
köpt en ny tjusig med anslutningsslangtill diskmaskinen,
men dom har inte svarat :(
Usch,jag hatar verkligen att behöva ta kontakt med hantverkare!
Jag borde inte hata det.
Enligt karma så kommer det tillbaka och biter mej i arslet,men
jag har verkligen svårt fördet.Vips är jag tillbaka i min barndomsbygd
och de grottmänliknande värderingar somjag växte upp med där,
och jag HAR så svårt att hålla mej neutral och se på dom objektivt!
Det är kanske därför jag har så svårt att få tag på en
hantverkare,mitt inre motstånd liksom.
Anyway, yngsta dottern och jag är numera ett sammansvetsat
hantverkarteam of our own.
Efter ha först byggt en soffa - tack IKEA för att ni var
goda nog att limma ihop en del av
spånplattorna åt oss, det gjorde allt SÅ mycket enklare! -
och sen en bokhylla modell tyngreoch större som rumsavdelare,
var det sen en smal sakatt sätta upp nyinköpta, egenhändigt
vitlaserade, trähyllor i badrummet och en hörnhylla
i köket.Om det inte vore så att jag har
stor respekt för vatten så skulle vi nog kunna ge oss
på att byta blandare oxå,men det vågarjag helt enkelt inte.
På jobbfronten rör det sej långsamt framåt.Den 4
november ska vi ha ett möte,VD ,coachen
och jag om min eventuella framtid på H. Men
Försäkringskassan har ännu inte omprövat
klart min överklagan av deras beslut att neka mej
ersättning de senaste 2 månaderna,så jag
lever på sparade medel just nu.Nu när jag ser bakåt
så tycks det mej vara en välsignelse
trots allt,att det har gått så långsamt.Det har givit
mej tid att hinna ifatt känslomässigt.
Dessutom har det gett mej tid att landa i lägenheten
och - nästan - komma i ordning.
Men jag lägger allt i knät på Universum och litar på
att den Ofantliga Intelligensen
(eller va di kallart) vet bäst.I vilket fall som helst går
det ingen nöd på mej och kommer
så inte att göra - någonsin!
Jag har aldrig förstått det där att man inte kan både
ha kakan och äta den - jag menar VAD
är själva vitsen med att HA en kaka om man inte
kan äta den? Det ingår liksom i själva
överenskommelsen med livet, det liv som vi har
bestämt oss för att leva här - och nu -
att äta de kakor som lockar oss, att gå ut och SKAFFA
oss de kakor vi vill ha, och sen NJUTA
av hur dom smakar! Glufsa i oss dom tills vi storknar,
för hur annars är det tänkt att vi ska
veta hur dom smakar? Vilka kakor vi gillar och
vilka kakor vi inte gillar. Det finns en kaka
för all, det är jag övertygad om.
Enough of the bakery-talk!
Nästa vecka är det höstlov,och min planering har
sen tidigare varit att åka ut till stugan
och greja där,vilket behövs! Men nu börjar jag få
second thoughts. Jag menar, slutet av
oktober- mörkret lägger sej redan på eftermiddagen
och jag är rädd för att stämningen
ute på stugan där i skogen ska bli alltför luguber och
tungsint, men yngsta dottern, som
sett fram emot att få ha några dagar ensam i lägenheten,
gick i taket när jag verbaliserade
mina tvivel om jag skulle åka och sa att hon
VERKLIGEN sett fram emot att vara ENSAM
några dagar.För sen ska hon till Fader Sin och
och fira allhelgona.
Jag har oxå funderat på om jag ska åka till kyrkogården,
och i så fall om jag ska besöka
Suzys grav, men jag vet inte om jag orkar. Jag kanske
avstår från alla kyrkogårdsbesök
den här gången. Det känns tungt att tänka sej att hon
är borta, det känns fortfarande i
högsta grad overkligt och konstigt, och jag orkar inte
ringa varken hennes mamma, eller
M, för att få reda på var hon ligger. Jag trodde att jag
skulle orka, men det gör jag inte.
Min födelsedag närmar sej med stormsteg,shit vad fort
tiden går! Har funderat på om jag
ska ha en liten housewarming för mina vänner i samband
med den, men jag vet inte ännu.
I morgon går vi över till vintertid.
Och jag har redan köpt 2 julklappar till äldsta dottern!
Mitt beniga tantarsle ömmar,dags att sluta.
Vi ses på andra sidan mörkret.

Pålitlighet:

Transakt.säkerhet:

Sekretess:

Barnsäkerhet:

Berätta vad du håller på med, eller dela länkade fotografier, videoklipp och webbsidor.

MOTHER (in Sweden) - DAUGHTER (in Russia) CHAT ON SKYPE ABOUT WHAT MATTERS

[14:36:52] Linnéa : Mr. B uppfattar dina kommentar på Facebook som om han har gjort något dumt
[15:00:15] Mor: åhh guuud nej,han har inte gjort något dumt,as a matter of fact jag gillar honom det var bara ett utslag av min brutala humor och en referens till hur jag var in his face på bröllopet shit he is touchy!!
[15:08:37] Linnéa: jag kopierade och klistrade in det du svarade i mitt samtal med Mr B nu
[15:08:44] Linnéa : han skrattade och förstår nu lite mer
[15:09:50] Mor: tack å lov för det! men han måste chill out och jag ska försöka chilla ner okej?
[15:10:10] Linnéa: jag ska rapportera detta vidare till Mr B
[15:10:17] Linnéa: har du läst mitt mejl förresten??
[15:10:32] Mor: oh ja tack och jag har svarat så det så
[15:10:43] Linnéa: då ska jag läsa det nu då
[15:11:01] Linnéa: jag är lite tokig nu på sistone
[15:11:02] Mor: inget långt men ändå
[15:11:06] Linnéa: *läser ditt mejl*
[15:11:11] Mor: ok
[15:11:21] Linnéa: jag förstår
[15:11:22] Mor: tokig is good
[15:11:22] Linnéa: kort men koncist
[15:11:34] Linnéa: Mr. B är centrum i mitt liv lite grann
[15:11:45] Mor: i see
[15:12:06] Mor: bara han har vett att uppskatta dej och det intresse du visar honom!
[15:12:18] Linnéa: det tror jag verkligen
[15:12:24] Linnéa: vi pratar ju hela tiden
[15:12:31] Linnéa: och när vi inte pratar skickar han sms
[15:12:43] Mor: jättebra
[15:13:42] Linnéa: vi har övat på att kalla varandra flickvän och pojkvän i dag
[15:13:46] Linnéa: :)
[15:14:26] Mor: vad är det för fel med mi amor?
[15:14:33] Linnéa: jag fattade beslutet i dag - och köpte biljetterna
[15:14:41] Mor: jag vet
[15:14:43] Linnéa: men vi bidde ju ihop på Facebook i dag
[15:14:48] Mor: jag vet
[15:14:51] Linnéa: sedan skickade Mr B ett sms
[15:15:03] Linnéa: i vilket han övade på att kalla mig för sin flickvän
[15:15:09] Mor: och?'
[15:15:34] Linnéa: men det blir lätt ganska fånigt
[15:15:47] Linnéa: när man inte kan få utlopp för sina känslor in real life
[15:15:58] Mor: det kan jag förstå
[15:16:11] Linnéa: då blir det att man sitter framför webcammen och klappar på sin ungrares håriga kind via datorskärmen
[15:16:34] Linnéa: men det är liksom inte alls samma sak som om man hade klappat på honom i verkligheten
[15:16:43] Mor: har han en hårig kind?jag tyckte den såg ut att vara slät som en bebisröv!
[15:16:57] Linnéa: när såg du honom sist?
[15:17:00] Mor: på bussen
[15:17:09] Linnéa: men det var ju längesedan
[15:17:19] Linnéa: och då var han ju nästan nyrakad
[15:17:27] Mor: har han fått det transsylvanska håret nu då??
[15:17:50] Linnéa: han har alltid haft det transsylvanska håret
[15:18:03] Mor: lite varulv sådär chic
[15:18:04] Linnéa: som en filt
[15:18:10] Mor: en brasmatta
[15:18:13] Linnéa: det är jättemysigt
[15:18:19] Mor: yeah right
[15:18:21] Linnéa: ska bli varmt och gott i december
[15:18:31] Linnéa: jag tycker om hans hårighet
[15:18:33] Mor: själv föredrar jag nakna apor
[15:18:40] Linnéa: usch!
[15:18:41] Linnéa: så omanligt
[15:19:03] Mor: så män och hår hänger ihop i din lilla värld av blommor?
[15:19:18] Mor: det blir så luddigt när man ska slicka dom
[15:19:22] Linnéa: duh
[15:19:35] Mor: man får en massa hår i munnen
[15:19:37] Linnéa: jag har aldrig haft det problemet med Mr B
[15:19:38] Linnéa: ännu
[15:19:41] Mor: grattis
[15:19:47] Linnéa: jag vet att jag har haft tur
[15:20:03] Mor: hoppas han vet om det
[15:20:09] Linnéa: jag tror han anar det
[15:20:20] Mor: och uppskattar det
[15:20:45] Linnéa:han verkar inte ha något emot det
[15:21:29] Mor: män med bara en hjärncell är kapabla att uppskatta kvinnlig uppmärksamhet så ja jag skulle tro det
[15:21:41] Linnéa Josefina: ;)
[15:21:49] Mor: work your magic
[15:22:00] Linnéa: fast synd att jag är så långt borta bara
[15:22:07] Mor: självklart
[15:22:45] Linnéa: men jag ska skaffa eget internet denna veckan tillsammans med en ny granne från Taiwan så att jag kan ringa på Skype och få höra Mr Bs vackra röst
[15:23:05] Linnéa: för min granne från Taiwan är trött på att inte kunna höra sin egen pojkväns vackra röst
[15:23:11] Linnéa: så vi ska dela på internet
[15:23:23] Mor: då kan han sjunga sina serenader
[15:23:27] Linnéa: precis!
[15:23:47] Linnéa: för varför har man en ungersk musiker i sitt liv om denne inte sjunger serenader åt en?
[15:23:59] Linnéa: han ska förresten spela in "Aurora" aukustiskt nu
[15:24:15] Mor: just vad jag tänkte fråga om ser fram emot att höra den versionen
[15:24:38] Mor: hade faktiskt tänkt spela den själv
[15:24:46] Linnéa: jaså!
[15:24:47] Mor: på min egen gitarr
[15:24:59] Mor: ja den är ganska fin och inte så svår
[15:25:20] Linnéa: ska hälsa Mr B detta
[15:25:24] Linnéa: han blir nog glad
[15:25:32] Mor: bara han inte vill ha STIM-pengar
[15:25:41] Mor: ännu
[15:26:19] Mor: men tills dess ser jag fram emot att höra honom framföra den,den SKA ju sjungas av en man
[15:26:32] Linnéa: så klart
[15:26:37] Linnéa: av honom till mig
[15:26:46] Linnéa: fast han borde skriva mer musik till mig tycker jag
[15:27:00] Mor: vad har han annars för sej? ett liv?
[15:27:15] Linnéa: det är ju det som är lite problemet
[15:27:28] Mor: att han har ett liv?
[15:27:35] Linnéa: ja
[15:28:37] Mor: men du har ju deklarerat på din blogg att du gillar självständiga män som har ett eget liv och markerar sin egen space
[15:28:55] Linnéa: ja
[15:29:09] Marie Clancy: inte några mesiga alexander skarsgård-hunkar som lipar och vill ha en mamma
[15:29:15] Linnéa: nej
[15:29:36] Linnéa: det är väldigt bra att allmänheten har förstått vad det är jag vill och inte vill ha
[15:29:45] Linnéa: Mr B tyckte det var gulligt
[15:30:09] Mor: och kände sej säkert smickrad
[15:30:36] Linnéa: jag hoppas han känner sig som världens bäste man
[15:30:43] Linnéa: för han får mig att känna mig som världens vackraste kvinna
[15:30:53] Mor: härligt
[15:31:07] Linnéa: :)
[15:31:47] Mor: men huruvida han känner sej som världens bäste man är ju faktiskt hans ansvar du är ju volangen på tröjan,the icing on the cake osv inte förutsättningen för hans känsloläge
[15:31:57] Mor: eller hur?
[15:32:12] Linnéa: jo
[15:32:13] Mor: och du borde känna dej som världens vackraste kvinna ALLTID!!
[15:32:18] Linnéa: ja!!
[15:32:34] Mor: men det är härligt att känna sej sån med en man
[15:32:45] Linnéa: nu ska jag återgå till att njuta av Mr B på msn
[15:32:51] Linnéa: han har precis rakat sig
[15:32:55] Mor: woaw
[15:32:55] Linnéa: och jag vill ju se resultatet
[15:33:00] Mor: rakpuss?
[15:33:07] Linnéa: jaaa
[15:33:47] Mor: härligt hälsa honom att jag är som jag är vacker underbar och kärleksfull innerst inne men en vaktande varg för mina barn
[15:34:02] Linnéa: jag ska klippa och klistra in det nu
[15:34:09] Mor: do that
[15:34:23] Linnéa: puss och kram mor!
[15:34:31] Mor: detsamma älskling!

LAZY DAYS HAVE PASSED - DARKER DAYS AHEAD

In memoriam of summer 2009
Lazy days indeed!

Min blogg har tyvärr kommit i kläm mellan hösttröttheten (det var ju höstdagjämning igår och min kropp har redan svarat högljutt på den minskade mängden dagsljus!)och det slappa laissé-faire-beteende som Facebook uppmuntrar till!
Där kan man gå in och bli sittande i timmar medan man skriver mer eller mindre meningslösa kommentarer om tillvarons ditt och datt,och läser andras precis lika meningslösa inlägg om tillvarons mindre brännbara områden.
Det känns ändå som om man är delaktig i nån slags gemensam pöl av något slag,även om känslan av att ha koll på vad andra gör är bedräglig.Det riktigt viktiga håller vi utanför Facebook och för oss själva,det som kunde vara en gnutta intressant att få inblick i.Som det nu är känns det som att vara medlem i en lätt skrattande klubb där allt och inget inte är för oviktigt för att vara värdig en kommentar.Lite blinkningar åt varandra,lite hej å hå vad ska du göra åka till landet plocka svamp vara hos svärmor åka till landet tvätta bilen and so oooooon! Jätteintressant verkligen,men jag antar att Facebooks dragningskraft baseras just på detta,att det är så lättvindigt,så kravlöst,så ofarligt.Som ett kafferep där vi alla döljer våra skavanker,vår smärta och tillkortakommanden bakom idel käcka tillrop,eftersom vi nånstan vet,på ett djupare plan,att det är ingen som - egentligen - vill lyssna på vad vi - egentligen - har att säja.
Men hellre än att helt stå utanför så är det bättre att vara med,om än på ett litet småflabbigt kravlöst hörn av mediasfären.Och eftersom vi löper liten risk att träffas öga mot öga kan vi dölja våra mest koppärriga ansikten i våra mantelveck,och istället låtsas att livet,åtminstone på Facebook, är som en lallig somrig allsångskväll med Egon Kjerrman.
Och det duger.Åtminstone för mej.Ett litet tag under dagen kan jag känna mej käck och glad och hejdu hejdu,och det gör underverk med min självbild.
Det finns alltså en sida av mej som inte är enbart mörk,självföraktande och luguber,utan jag kan se mej sjäv,och andra,i ljuset av en trallvänlig,någorlunda ljus, gemenskap!
För övrigt möter jag det annalkande höstmörkret med olika ljusbärande substanser.Jag har lärt min läxa från förr om åren,när jag vadat fram i ett dunkelt töcken av trötthet,håglöshet och nedstämdhet från september till mars.
Inte så denna gången. Hoppas jag. Rosenrot,ginseng och en - här - icke namngiven ljusbärande medicin har redan börjat intagas.
Jag vill inte möta ännu en mörk vinter på knä.
Om det går att undvika.
Detta är ett nytt experiment för mej.Jag har aldrig förr försökt häva mörkret med orala tillskott av något slag,eftersom jag varit naiv nog att tro att jag klarar det själv.
Som Lotta på Bråkmakargatan.
Kan själv.
Denna gången sträcker jag ut handen och erkänner att jag behöver hjälp att ta mej igenom den mörka snårskog av vinter,väta,fukt och kyla som stundar.
Melatonin.
Ett hormon som utsöndras i kroppen när det blir mörkt.Normalt är det jättebra,för det lugnar ner kroppen och hjälper oss att komma tll ro och somna inför natten.
Men här uppe i norr ställer det till problem för oss människor,eftersom melatoninhalten i hjärnan minskar i takt med att dagsljuset avtar,och det kan göra oss både trötta och nedstämda.En del drabbas värre än andra.Jag tillhör den värre kategorin.
Ljusterapi,godis,choklad och starkt ljus - minst 2000 lux (hur många lampor krävs för det undrar man?) rakt in i plytet direkt som man stiger upp på morgonen,och helst så mycket tid som möjligt utomhus i dagsljus.Det kan hjälpa.Eller avhjälpa.Några få av oss behöver ytterligare stöd i form av ljusbärande tabletter,och inget ont i det.Jag har insett att jag måste göra det som krävs för såhär vill jag inte leva,som om jag knappt får näsan över vattenytan, i flera månader.
Utan ork,utan lust, utan glädje.
Och säj inte att jag inbillar mej.Välkommen till min värld att testa. Du kommer INTE att gilla det!
Jag önskar att jag var som en del andra, som betraktar hösten som "den vår som andra kallar höst".
Men allt som händer i mej är att i mitt bröst griper en hand av starkt vemod och sorg om både hjärta och andra organ och kramar HÅRT, så hårt att jag ibland inte för luft att andas.Eller tvingar fram tårar i ögonen.
Jag önskar så att även jag kunde glädjas åt denna tid av förändring,för både mej själv och naturen, men så länge signalsubstanserna i min kropp styr min hjärna vilken i sin tur påverkar hur jag känner mej,så får jag acceptera min lott i livet som benägen för årstidsdepressioner.
Mycket blir sen lättare när snön faller,men här i vårt hörn av världen faller ju snön så sällan och ligger så kort tid,att det knappt får tid att lyfta humöret.
För det har man oxå sett,att i höjd med Örnsköldsvik så avtar årstidsnedstämdheten hos folk,vilket man förklarar med att längre norrut är det snö och det lyser upp.
Därför är det betydligt lättare att delta i lallandet på Facebook än att skriva så här långa inlägg som ändå bara handlar om det man vill undvika - nämligen ens skavanker,brister och mörka hörn.
Men nu är det ändå gjort.

Utsikt över Marsjön i november
solen går ner i väst och belyser träden på andra sidans sjön
klockan är nästan 4 - på em!
Sen blir det MÖRKT.

Nu går jag för att möta mörkret.
Vi ses.

IS IT THE END OF CIVILIZATION AS WE KNOW IT?

Ibland blir man förvånad,som Torbjörn Fälldin sa en gång.
Snacka om ett brännande i-landsproblem....
Kolla in länken i rubriken...ja jag säjer då det...vojne vojne

TOO BUSY FACEBOOKIN´

Jag snubblade in som medlem på Facebook,och det blev lite av en drog,att sitta där och ha koll på folk,kommentera nonsens och i största allmänhet delta i ett överflödigt mediebrus.
Det är kul,det är roligt och det känns som om man är part of something bigger !
Men nu ska jag skärpa till mej.
Bloggen har legat orörd för länge nu,
Jag lovar att strama upp,styra upp och annat upp,och ge den det utrymme och den uppmärksamhet den förtjänar.
Jag väntar ännu på kraften att berätta om den värdiga,fina och trots allt ljusa begravningen av min kära vän Suzy.
Men det kommer.
In the meantime tittar jag på True Blood, har galet nog börjat go off Stephen Moyer och istället mer och mer - OCH med dräglande förväntning I might add! - se fram emot nakenscenerna mellan Eric och Sookie, dvs Alexanders Skarsgård.Hade ingen aaaaaning om att han var en sån karamell!

Mer sånt!
Nu ska jag röja i lägenheten.
Igen.
It never ends,tydligen,

TOAST SKAGEN

Skagen över dagen - en tur i sand

Sympatiska stränder på Danmarks nordspets för där kan man
ta med sej bilen ner till vattnet!

Torsdagen gick i resans tecken.Skagen-över-dagen började i arla morgonväkten med uppstigning i Finnekumlasjöns utmarker halv sex,tvagning av diverse ansikten - en del av dom ryska! - i sjöns vatten och avfärd mot den Stora Staden och färjan mot väst vid pass halv sju.
Lite senare än beräknat varför bilens farthållare naglades fast vid 140 km/tim,och ledde till att vi var framme vid incheckningen på minuten halv åtta!
Sen färd över djupa vatten,frukost bland skrikande småbarn och stressade föräldrar och STORA inköp i fartygets bod.Bland annat inhandlades krämer för pengar ur den STORA plånboken ,krämer som lovade lyft,uppstramning och enorm fuktning!
Vi lär få se det på ett ansikte nära mej!
För övrigt uneventful och vi nådde Danmarks östra strand utan tillbud eller tillmälen.
Trafiken norrut mot Skagen var sightseeing-vänlig nog för vår ryska gäst som tagit sej hit till välfärdsproblemens förlovade land för att studera en termin.
Detta möjliggjort tack vare dotterns begåvade sätt att lära ryssar prata svenska där borta i Ural :D
Även om vår medföljande ryska var av den tysta, lite grubblande typen, kunde jag av hennes plötsliga utbristande i diverse gapskratt förstå, att HON förstod OSS!
Ytterligare ett sympatiskt attribut för denna vår utländska gäst var hennes faiblesse för True Blood,och då förstår varje läsare med minst en hjärncell,att hos mej var hon hemma i alla fall!
Rakt upp i Grenen ställdes färden och medan döttrarna vallade den medhavda gästen längs Grenens strand satt mor på Skagenmuseets terass och blickade ut mot de två haven och sippade kallt vitt vatten med is och en apelsinskiva i.

Passande nog hette restaurangen DE2HAVE och hade ett mycket sympatiskt sätt att leverera notan på,även om notan i sej själv saknade alla sympatiska drag.....
Rundtur i Skagen vidtog med sedvanligt betittande av etablerade sevärdheter såsom gågatan kantad av de typiskt gula husen,och de internationellt kända sjöbodarna i hamnen.
Wienerbröd inköptes och sen åkte vi till en vacker,men blåsig strand, så det blev till att retirera till p-platsen och koka kaffe och äta medhavt kaffebröd.
Den igensandade kyrkan som är ett måste vid varje Skagenbesök,valdes bort till förmån för en timmes vandring på de mäktiga sanddynerna vi Råbjerg Mile.
Då passade yngsta dottern och jag på att sova stundis i bilen medan den ryska gästen vallades av äldsta dottern över den av FN k-märkta sandhögen.
Besöket avslutades med en roadtrip ner till stranden och havet där bilen fick lufta sina vingar och köra slingerkrokigt på stranden.Som kan ses på bilden ovan.

3 vackra flickor på stranden

Därefter vidtog hemresan.Bilens nos inställdes mot Fredrikshavn och färjeläget där och med god marginal kunde vi checka in och köra ombord.
Sen inställde sej den STORA TRÖTTHETEN och vi hängde håglöst över ett bord och försökte hålla oss vakna genom att mor berättade alltför mycket om saker som döttrarna inte ville att NÅGON utanför familjen skulle känna till om henne.
Tough shit.
Göteborg nåddes utan incidenter och de tre vackra - men TRÖTTA - flickorna avbördades till döttrarnas fader som anlöpt Saltholmen med sin lilla - men DYRA - båt för vidare transport till Fadershuset på Brännö.
Sen bad jag Gud ta över.
Jag ställde farthållaren på 140 km/tim och litade på min Högre Kraft när jag och min bil dånade fram genom natten mot Finnekumlasjöns utmarker.
Som ni ser kom jag fram välbehållen.
Jag hällde i mej lite legaliserade droger och sen var nattlampan släckt för denna gången.
Och jag behövde all sömn jag kunde få.
Dagen efter skulle gå i avskedets tecken.